Föräldraskapet, de första vårdnadshavarna, är världens viktigaste ledarskap redan från barnets tillblivelse. Hur de är i samspelet med varandra och med barnet sätter också barnets motståndskraft mot omformningar, alternativt inbjuder till omformningar. Försöker vi i denna skrivning lägga allt ansvar på dem? Ja, det gör vi, men inte varken beröm eller skuld och skam. Alla agerar genuint utifrån sina egna omformningar av behoven av egenvärde och social kontakt samt i detta göra sitt bästa. Att försöka agera efter råd och tips eller för den delen att rationellt agera efter modellerna i boken ”Det är allvar nu!”, är inte genuint och barnen genomskådar detta. Detta kan skada tillit mer än att vara genuin. Men, om du söker relationer med mer tillit och likvärdighet, så hoppas vi att upplevelserna i Stiftelsens workshops kan komma dig att få kontakt tillit och likvärdighet. Förhoppningsvis starta och leda till en omformning mot ursprunget och en genuin förändring.
En tillitsfull och likvärdig förälders relationen till barnet återspeglas i barnets relation till föräldern. Föräldern är relationsorienterad, dvs skapar tillit hos barnet genom i första rummet ”se” barnet. Det är först när barnet känner tillit som barnet är mottagligt för allt annat som sker i dess värld. Detta är frukten av ett relationsorienterat ledarskap.
Det relationsorienterade ledarskapet för automatiskt med sig att denna förälder inte bara lämnar över sitt barn till någon som är okänd för barnet. Denna förälder känner sitt överordnade ansvar för barnets psykiska välbefinnande. Till exempel är en barnvakt noga utvald, inte på sina praktiska meriter utan på hur det möter barnet. Detta utforskar denne förälder innan det är dags för att lämna över barnet.
Om nu den ena föräldern upplever sig likvärdig med andra och söker tillit och den andra mer rationell och uppgiftsfokuserad uppstår ett oförstående dem emellan. Hela relationen mellan föräldrarna kanske ställs på spel. Här hoppas vi att boken och Stiftelsens aktiviteter kan komma väl till pass.
